Det kan vara något så litet och enkelt men det behöver inte vara så mycket mer än bara just det lilla som påverkar en så mycket mer än vad man vill erkänna. Än vad man vill erkänna ens för sig själv. Ett ord eller en blick eller bristen på det. Som gör att man vill gräva ner sig i marken, under jorden, för att aldrig mer kommas upp och visa sig. Ibland håller den känslan i sig länge och ibland så går den över efter några minuter. Det beror lite på varför den har uppstått och vad man gör som kan få en på andra tankar eller som får en att vara kvar i de negativa tankarna.