När man känner hur paniken växer i bröstet. Hur det pressar på och blir större och större. När man vet att man måste göra något för att det inte ska slå över. Att man måste agera innan allting blir alldeles för jobbigt och man då verkligen inte alls vet hur man ska hantera det hela. Sen är det klart att livet kanske inte alls är så lätt som man skulle önska. Att när någonting går bra så går någonting annat dåligt istället, och det är helt enkelt bara så det är. Bara att acceptera och vara glad för de bra sakerna som händer och inträffar och allt vad det faktiskt innebär för en.