Livet går upp och det går ner, ena sekunden är allting otroligt bra och i nästa är allting tråkigt och sorgligt. Det är som hjärtslagen och pulsen om du ser dem på en monitor, de går upp och de går ner och det är det som blir ett bevis på att du lever. För att du ändå inte får bestämma utan att det bara är så som det är utan att det finns någon direkt lösning på det. Bara att hänga med. För även om du kan kontrollera det du gör själv, åtminstone till viss grad, så kan du ändå inte göra det precis hur mycket du vill utan att det börjar krångla och bli fel med det.