Är det illa när man inte kan tänka sig att vara utan en person i två veckor utan att få ångest. Utan att känna hur det knyter sig i magen och tårarna som samlas i ögonen för att man vet hur jobbigt det kommer att bli att vara utan dem. För att det är saknaden som kommer att ta överhanden och gör a så att allting blir jobbigt så att man får svårt för att hantera och göra någonting åt det. För att de har en stor del i ens liv, betydligt större än vad man vill erkänna att de har och att man inte riktigt kan komma förbi den känslan som det inger en med.