Hur jobbigt är det inte med saknad egentligen. Det är inte roligt, det enda som är bra med det är att det kan påminna dig om hur mycket du tycker om någon. Men om du redan är medveten om det så blir det istället bara någonting som på ett plågsamt sätt påminner dig om någonting som du inte vill tänka på. För det gör fysiskt ont med saknad. Det är som att en hand kramar åt om hjärtat och det blir svårt att andas. Det blir en panikkänsla som inte kommer någonstans mer än till bröstet, där den stannar och sprider sig i resten av kroppen. Känslan av att man måste träffa personen för att man inte ska må dåligt, för att man ska kunna vara glad och lycklig igen så behöver man träffa och vara med dem.